Efter en avkopplande flygning från New York till San Fransisco bestämde vi oss för att åka med BART-tåget in till centrala SF. Snabbt och enkelt stod vi mitt i centrum och fördjupade oss i kartan vi hade med oss. Vi räknade kvickt ut att det bara skulle vara 1 km till hotellet så varför inte passa på att göra lite sightseeing på vägen. Visst blev det en trevlig sightseeing men 1 km blev visade sig vara minst 4 km och med tung packning uppför ordentligt branta backar så blev det rätt jobbigt måste jag erkänna. Vi gick först lite fel (I-Phone GPS:ens fel) men fick sedann hjälp att hitta rätt väg, vilken gick rätt genom China Town. Så mitt i värsta middagsshoppingen knödde vi oss fram på en lång rad dragandes på packningen. Barnen var hur tappra som helst men Oscar poängterade åskilliga gånger att vi borde ta och lyssna mer på honom för då hade detta missöde aldrig inträffat. (vilket jag måste erkänna är helt sant)
Väl på hotellet, Radisson i Fisherman Wharf, bestämde vi oss för att gå ut och äta. Både jag och Fredrik hade vid denna tidpunkt börjat känna oss lite småmysko men vi trodde att det berodde på hunger och trötthet. Vi hamnade på Restaurang Tarantino och hann precis beställa maten innan Fredrik fick avvika tillbaka till hotellet. Mathilda föreslog annars att han kunde använda silvertejp över munnen :-)
Jag bet ihop och klarade av att sitta kvar så att barnen fick äta upp och sedan tog hjälten Oscar över och lotsade hem syskon och mor till hotellet. Väl på hotellet bäddade båda föräldrarna ner sig pga. matförgiftning. Vi listade ut att vi var de enda som ätit sallad på planet. Vi hade en hemsk natt men när jag vakande var jag OK men Fredrik var fortfarande dålig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar